Jag va inget hårdbenat fan innan, inte som min sambo, nästan så jag kunde tröttna när han satte på skivan som jag hört hundratals gånger redan. Kunde känna hur jag tappade gnistan att gå på den där konserten när han i sista veckan spelade Bruce konstant. Men så hände något. Inte under själva konserten. Utan efter. När man nu hör alla låtar man hört live så får man flashbacks till själva spelningen, man hör hur publiken vrålar, man ser händer klappa och med en gång så reser sig håret på hela kroppen och det går en lätt skälvning ända ner från tårna och upp till hårfästet.
På det sätter naglar han sig fast, Bruce. Där är han helt fenomenal. Man måste se han live. Sen är man fast. Nu hoppas jag innerligt att jag får chansen och se han igen. Jag MÅSTE se han igen. Vi har spelat hans skivor hela morgonen och äntligen förstår jag.
"I was blind but finally I can see"



